Innan Jantar hade jag två D-ponnys. Och innan dess har jag varit medryttare och liknande till andra ponnys.

Min första foderhäst heter Zingo och är född -92 Jag fick hem honom när jag gick i åttan och han var verkligen en läromästare!

Vi tävlade inte särskilt mycket, men deltog i några stycken lokala tävlingar. Men såklart massor utav träning, både i hoppning och dressyr, det blev en hel del mysiga skogsrundor, pyssel och annat roligt och lärorikt man alltid upptäcker när man har sin första "egna häst"

Här är en bild på oss i Nybro på en tävling.



Jag lämnade tillbaka Zingo till sin ägare i augusti 2009.
Här är en film om vår tid tillsammans.




Ett par veckor efter Zingo började vi leta efter ny foderhäst. Vi hittade en unghäst född 05 som heter Sindy Queen. Världens sötaste ponny med mycket utstrålning och bra stam.

Hon var bara fyra när jag fick henne och tyvärr hann jag inte få bukt med alla hennes olater innan ägaren ville ha tillbaka henne. Hon sparkade mot skänkeln och gjorde bocksprång vid varje galoppskänkel. Ett tag kunde jag knappt få henne att galoppera.

I början på hoppträningarna ville hon knappt kliva över 30 cm utan bara tjurade, smet eller vägrade. Men jag kämpade vidare. Jag visste ju att hon kunde eftersom hon hade visat det innan.

Vi kämpade på, tiden gick och problemen minskade en hel del.
Men i april ville ägaren ha tillbaka henne, och det kändes fruktansvärt, så som jag kämpat med henne.

Från att knappt velat kliva över ett 30 cm-hinder till att hon faktiskt bjuder på 110 cm!
I slutet kändes det verkligen som att det skulle gå vägen, för hon hade fint steg och var duktig egentligen, och det var nästan så hon började tycka det var roligt. Och trots att jag visste att hon kunde slänga av mig när som helst och att jag redan trillat av miljontals gånger innan så kände jag mig trygg på ryggen.

Jag vet inte varför hon var som hon var när jag fick henne, antagligen hade det något med inridningen att göra, kanske att hon inte lärt sig att skänkeln inte är ett straff. Jag ville fortsätta kämpa med henne och jag tyckte om henne så mycket trots att alla tyckte jag var galen som hade en sån häst, men det var därför det var så hemskt att ge upp och tvingas lämna tillbaka henne! Och jag undrar vem hon är hos nu och vad de gör med henne.





Här är en film om min tid tillsammans med Sindy